Idag har jag och sambon shoppat. Eller, han har shoppat och jag har varit smakråd. Det är kul då han shoppar, för antingen blir det ingenting alls eller så blir det en hel del. Idag var han inte på humör och jag tänkte att det här går väl snabbt, för han verkade inte alls på shoppinghumör. Men jo, jag tvingade in honom i tre affärer och det blev köp i två (skulle han själv fått bestämma skulle han antagligen bara ha gått in i en). Och det fantastiska är väl att shoppingen gick på sisådär tio, max femton, minuter. Vips hade han hittat en supersnygg kappa på favoritbutiken och vips bestämde han att han behövde ett par svarta skor till. Jag föreslog en skobutik, vi gick dit, han provade två par och köpte det ena. Och så gick vi hem.

Slut på den shoppinghistorien.

Jag behöver väl knappast skriva att om det hade varit jag som skulle köpa skor och jacka, skulle jag antagligen ha börjat spana på stan för någon vecka, alternativt månader, sen. Hållit koll i några veckors tid och provat dem ett antal gånger, för att till sist efter en massa funderande gå och köpa grejerna.

Och det skulle ändå inte vara någon garanti för att jag skulle vara nöjd med köpen! Men här sitter han och är hur nöjd som helst med sina inköp. Och skulle han inte vara nöjd skulle det inte falla honom in att gå och byta heller. Det gör man ju bara inte :)

Kanske borde vi kvinnor ta efter kararna och börja shoppa smidigare, enklare och strunta i att vara så omständiga?