Det börjar bli läggdags för den som har väckning 05.20 imorgon. Tåget till Åbo går 06.22 och hemma igen lär jag inte vara förrän halv elva på kvällen. Tuff dag med andra ord, så på torsdag får det nog bli sovmorgon!

Jag skulle gärna ha tillbringat lite mer tid i stan, men det får bli en kortis nu denna gång. Lite vänner ska jag i alla fall hinna träffa, så det blir inte enbart gradusnack... Och lite får jag bota min Åbosaknad som nog smyger sig på då och då!

Men det jag tänkte säga var att ni ska masa er in på Juutuuben och lyssna på danska Volbeat! De är bra! Och Maybelenne I Hofteholder spelas flitigt på radion just nu...

Nepp, läggdags!

Jag sitter och knåpar med frågor till min enkätundersökning som det äntligen börjar bli dags att börja med. Det är lite svårt, bara. Eller, för mig låter frågorna enkla och ordningen klar, men jag undrar hur de undersökta reagerar? De kanske tycker att frågorna är flummiga och ordningen ologisk? Nå, det lär klarna lite imorgon då jag ska på blixtvisit till Åbo och prata med handledare och professor.

Nu är jag hungrig och väntar på att Soffipropp ska dyka upp här i Academill så vi kan gå på lunch.

Annars inte så mycket nytt på tapeten förutom att det är rätt mycket på gång just nu. Helgen var fullbokad med volleybollturnering och smyckesparty och snabbvisit i Närpesien. Nästa helg lär också bli smått stressig, men vad gör det? På fredag blir det i alla fall party då Takida spelar på Radio Extrems Svenskatalande klubben i Vasa.

På återhörande!

Jag behöver en ny telefon i julklapp i år. Snäll har jag varit mest hela tiden även om allt oflyt på senaste tiden gjort att jag sagt fula ord milan kvarven. Jo men alltså. Den uppmärksamme minns att jag smått uppgivet skrev att "snart ger nog telefonen upp också" för nån dag sen. Och visst! Nu har den jäkeln slutat ringa! Alltså. Den ringer ju, men ringsignalen och alla andra ljud såsom alarm- och meddelandeton är puts väck.

Och det är ju rätt obehändigt, om man säger så.

Såå, what's next - datorn, radion eller kanske bilen?

Jag har börjat extraknäcka. Som språkgranskare!

Föreställ er en 80-sidors avhandling om kraftverk. Med en massa konstiga ord som jag inte ens visste fanns. Om underliga motorer och oljor och gaser. Med matematiska krumelurer och tabeller. Lägg till en arbetstakt på fem sidor per timme och en hel jäkla massa särskrivningar så förstår ni att det är en dröm för en före detta svenskastuderande! Höhö, not!

Men det är faktiskt ändå rätt kul och jag är överlag positivt överraskad över sambons verk! Att mina kommentarer i hans öron kan låta både dumma och petitissaktiga, får han lov att stå ut med. Jag kommenterar språket och orkar inte lägga så mycket energi på innehållet, eftersom det är dömt att misslyckas. Jag förstår ändå ingenting! Processteknik är ju inte riktigt min grej...

Och sådär annars kan jag glädjande berätta att vi har något innehållsrikt att fylla våra kvällar med igen! Vi impulsköpte nämligen en tv ikväll så nu kan vi äntligen börja leva igen. Eller nåt sånt. Men vi gick i alla fall till ett av varuhusen i stan för att kolla in en dumburk vi sett i reklamen. Vi skulle bara titta. Men hur det nu kom sig, så gick vi därifrån med en helt annan burk än den vi skulle titta på. Den står på vår tv-bänk nu och är så blank och fin att vi nästan kan slänga ut spegeln och spegla oss i tv:n istället. Sen så kommer det ju tv-program ur den också. Hyvens!

Nä, jag har inte bloggat de senaste dagarna, inte varit online på Skype eller MSN och loggat in på Facebook endast en gång. Men jo, jag lever!

Tillståndet är dock kritiskt. Vårt internet är stendött och mitt grava internetberoende gör nu att jag allvarligt funderar på att stämma bolaget med den hyperfinska betjäningen och de hyperlånga telefonköerna. Eller i alla fall vägra betala hela den hyperdyra månadsavgiften! Men allvarligt talat är det väldigt irriterande då jag jobbar hemma och faktiskt behöver det där nätet...

Och tv:n är fortfarande stendöd, den också. Vi har med andra ord lite oflyt just nu! Och känner oss minst sagt avskurna från omvärlden. Snart ger väl telefonen upp den också...

Men tacka vet jag radion. Den funkar i alla fall!

Jag besökte gymmet idag och resultatet kan ni läsa i rubriken. Aj! Som i träningsvärk då alltså. Redan. Men det var så kul att jag faktiskt tänkte göra om det redan på fredag! Idag testade jag på Rockbic, aerobic till rockmusik, och på fredag blir det nog ett pass Body. Nu ska här satsas! :)

Oskyldigt dömd på tv just nu. Den som ändå hade en tv...

Jag sitter här, dricker min tekopp och försöker komma överens med mina glasögon, som äntligen dök upp igår. Jag trivs i dem, men fortfarande känns livet bakom glas lite yrt. Fast jag märker ju att jag ser bättre. Speciellt märks det då jag, som nu och som en stor del av min vakna tid, sitter vid datorn. Jag ser lixom vad som står i skärmen utan att behöva luta mig fram! Tar jag av glasögon är texten grå och svag, och tar jag på dem är texten plötsligt skriven med fet stil! Lite wow-känsla är det allt!

Okej, jag ska sluta lovorda mina brillor, och istället snacka tv. Vi fick en del presentpengar här i höst och vi har haft beslutsångest, eller snarare har vi varit oense, över vad vi ska satsa dem i. Igår tycktes dock problemet lösa sig själv då vår tv plötsligt började leka rövare. Först dök svaga, röda streck upp över hela rutan och efter en stund blev färgerna helt knasiga. Det var blåa och gula sken i rutan om vartannat, plus att bilden åkte kana. Mitt i allt bara! Tv:n är fem år gammal, men har redan i flera år pipat underligt då den startats. Efter en stund, då tv:n blivit varm, försvinner pipandet. Men ja, nu verkar det alltså som att det är dags att pensionera åbäket och köpa en plattare och smidigare sak. Inte mig emot egentligen, men jag tycker ändå det känns onödigt - en apparat ska väl för fasen hålla i mer än fem år! Fast ja, nu tycks den ju ha sagt upp kontraktet, så en ny tv får det nog bli.

Men särskilt förvånad är jag ändå inte. A & M ska ju faktiskt investera sina presentpengar i ny tv, och vi brukar ju som bekant göra ungefär som dem :)

Jag känner att jag har väldigt dålig koll på alla mina papper och anteckningar just nu. För att inte tala om litteraturen!

Hur strukturera all gradulitteratur och -stuff så att den är a) lättillgänglig b) överskådlig och c) så att den ser någorlunda städad ut?

Dagens fråga, det. Jag märker att mina högar med papper och böcker inte riktigt fungerar. Jag har svårt att hitta det jag behöver och dessutom svårt att minnas vad jag har...

Nåja, nu ska kycklingen in i ugnen.
Tungt det här att vara kombinerad graduskribent och hemmafru... :)

Just nu kliar det i mina fingrar (öh?) efter att få trycka på playknappen till det senaste Gossip girl-avsnitt (jaa, jag är fortfarande kär i den serien) och jag vet inte riktigt varför jag inte börjar titta. Kanske för att sambon ockuperat soffan och ser på Rapport. Eller för att jag tycker att Duffy sjunger för vackert för att trycka på stop-knappen och stänga av Mediaplayern. Eller för att jag sitter och formulerar en jobbansökan i huvudet. Eller för ingenting alls.

Huj vad meningslöst detta blev...

Men i alla fall. Hemma i Vasa (jag tror att jag äntligen, efter fyra månader, slutat säga Åbo istället för Vasa) efter en natt i ett stormigt Övermark. Jag fick överge min säng på vinden för att krypa ner i soffan i vardagsrummet klockan sex imorse, efter att ha legat vaken och lyssnat på vindens tjut och möss på mellantaket ovanför mig, alldeles för länge. I vardagsrummet hördes varken möss eller vind eller ens mammas snarkningar, haha. Och så var det definitivt varmare. Gårkvällen spenderades i samma soffa framför Dansbandskampen på tv. Det ni! :) Och idag har det vräkts pizza och glass på restaurangen som börjar på R och slutar på X. En ganska skön helg, med andra ord. Och imorgon lär det ju vara måndag igen och dags för nya drabbningar med gradun. Hurray.

Nåja, nu ska jag väl ta och trycka på play då...
God söndag!

Ja, för att lite lätta upp stämningen efter mitt förra, dystra inlägg så tänkte jag berätta att jag har en ny favoritchoklad:

Vad glad man blir av att solen skiner! Fast jag inte ens stuckit ut näsan genom dörren ännu idag (hur skulle jag ha hunnit det?) så känner jag att solstrålarna gör gott! Att det blir lite onödigt varmt i lägenheten och att jag måste dra för persiennerna för att alls se nåt i dataskärmen är en bisak, det är ju sol!

Och sol blir man glad av.

Volleyn gick inget vidare igår. Eller egentligen tyckte jag det gick rätt hyfsat, med tanke på att vårt lag endast spelat ihop på riktigt en gång och att vi mötte seriens två bästa lag. All heder åt dem, för de var otroligt bra! Jag trodde att jag skulle vara helt sönder av träningsvärk idag, eftersom det var ganska tufft mellan varven och jag såklart glömde att stretcha efteråt, men än så länge har jag inte känt nånting...

Sådär annars kan jag meddela att vi nog lär bli kvar i Vasa ett tag, då sambon fått fast jobb nu. Hurra! :)


Nej, tillbaka till McQuail’s mass communication theory. Nu.

Idag är jag ganska duktig. För vet ni, jag läste i Vasabladet imorse att de sålde skor för 1 euo till första kunden, för 2 euro till andra kunden och så vidare upp till 35 euro på en butik i stan. Hela dagen. Egentligen började det igår redan och då var jag också lite sugen på att gå och kika, men orkade inte. Så när jag läste annonsen idag igen så tänkte jag äh, vad fasen. På med lite mascara och varma kläder och så stod jag utanför butiken klockan 8.50. Skittidigt, med andra ord. Och jag min dumma nöt hade ju sett en- och två euros skor framför mig, för vem annan än jag är egentligen så dum att de går till Rewell center före nio på morgonen. Men visst, det fanns andra, ännu dummare. Det var nämligen kö. Jag räknade till 19 personer framför mig, men då det var dags att gå in fick jag nummer 14 på min lapp och hade alltså möjlighet att köpa ett par skor för 14 euro. Urvalet var nu inte det allra bästa, men jag föll för ett par. Och min vana trogen funderade och provade jag hur länge som helst. Men, jag gick därifrån utan skor. Lämnade tillbaka lappen till expediten och gick hem. Jag kom lixom fram till att jag inte behövde de där skorna. Och det, gott folk, händer inte alltför ofta! Men, på väg hem tog jag upp telefonen och såg att jag hade fått meddelande. Moster och kusinerna är på väg till stan idag. Och jag hade gett tillbaka lappen med 14 euros-erbjudandet. Dumt, stendumt. Jag vet ju inte om de är på skojakt, men i alla fall...

Men nu ska jag börja jobba.

Hejs svejs och glad fredag!

Och pssst, jag fick ingen magsjuka. Tror nog att jag kan pusta ut nu, peppar peppar.
Och pssst 2, imorgon ska jag på tjejfest med glittertema. Det ni! :)

Igår nådde magsjukeepidemin som härjat i Bäckliden Vasa. Då jag kom hem från volleybollträningen igår kväll låg sambon i soffan och var grön i ansiktet. Idag har han feber också. Ingen trevlig åkomma, den där magsjukan. Jag hoppas innerligen att mitt immunförsvar klarar av att brotta ner basilusken, för förr eller senare försöker den nog attackera mig också. Men varför skulle jag klara mig då alla andra smittats?

Blä.